Välkommen till "Vi vill ha mat", en mor-och-son-blogg som drivs i dialog mellan Ville och Lena Stjernström!
Den här bloggen handlar om mat, som handlar om kultur, skapande och hur vi uttrycker känslor.
Det handlar också om politik och om hur små och stora val i vår vardag påverkar oss själva och
människorna omkring oss. Vi älskar att laga, äta, uppleva och prata mat. Det här gör vi i bloggen:

  1. Lagar olika sorters mat och diskuterar dess roll i våra liv och samhällen.
  2. Skriver om mat som någonting större än vad som ryms på en tallrik eller i ett kök.
  3. Berättar för varandra vilka upplevelser vi haft av mat med vår egen livshistoria som bakgrund.
  4. Får tid att hänga med varandra. Att utmana oss själva och varandra att skriva och laga.

tisdag 11 februari 2014

KRÄV KRAV

Nu ska jag berätta två saker om varför vi, du Ville, jag och alla andra, ska välja ekologisk frukt när vi är i affären. Och när jag säger SKA menar jag det. Inte KAN eller BÖR, utan vi SKA handla ekologiskt. Det är ett KRAV och jag ställer det på oss allesammans.

Igår när jag var på COOP fanns det inga ekologiska bananer. Eftersom jag är mer eller mindre beroende av bananer tittade jag trånande bort mot lådan med grodmärkta Chiquitabananer. Skulle jag? Bara denna enda gång?  Men sen gjorde jag min KRAV-check. Den är väldigt enkel. Jag tänker tillbaka på det speciella tillfälle när jag bestämde mig för att handla ekologisk frukt. Det var en enda händelse som fick mig att bestämma mig. Och det var när du Ville var tre år.

Jag arbetade med bistånd på 80- och 90-talet och 1993 var jag i Chile på en jobbresa. Ett av mina inbokade besök var på en stor fruktfarm där en av volontärerna på min organisation jobbade. Det jobbade över 400 personer på farmen och arbetarna bodde i längor i utkanten av plantagen. Naturligtvis sprang det omkring massor med barn och lekte runt husen och vi hade bara klivit ur bilen när jag reagerade på att flera av barnen hade olika missbildningar. Några barn saknade en hand, flera haltade runt med eller utan krycka för att ett av deras ben var missbildad eller för kort. När jag frågade min värd fick jag veta att många barn föddes med olika handikapp på farmen. En del skador var synliga andra var neurologiska skador som gjorde att barnen till exempel hade svårt med balansen. Jag var inte alls beredd, så det jag såg gjorde mig väldigt illa berörd och ledsen. Och det blev inte bättre när vi pratade med skolläraren som vittnade om att många elever hade skador som gjorde att de hade svårt att koncentrera sig och lära sig saker. Föräldrarna, alltså arbetarna på farmen, drabbades förstås också. Huvudvärk, nagelavfall, andningssvårigheter, sjukdomar och missfall var alla skador och följder av arbete med gifterna som användes på fruktodlingen. Männen, som bar besprutningsduscharna på sina egna ryggar och skördade den besprutade frukten var värst drabbade. De flesta dog innan de fyllt 40. 

Det var en svår dag för mig. Jag var chockad och kände mig otroligt maktlös. Visst hade jag väl någon gång tänkt tanken att besprutning av grödor inte var helt bra. Men att effekterna var så våldsamma och snabba, det var fruktansvärt.

Snart var jag hemma hos mina små fruktätare igen och då visste jag, det skulle bli ekologisk frukt från och med nu. Vid varje köp och oavsett säsong. Idag vet jag vet att det finns fler miljöfaktorer att ta hänsyn till. Som till exempel frakt. Ett svenskodlat äpple kan vara miljösmartare än KRAV-märkta vindruvor från Spanien. Ok, så kan det vara. Men jag har gjort mitt val när det gäller frukt och håller mig till ekologiskt. Jag tänker inte aktivt bidra till att de som jobbar på fruktfarmer i Latinamerika och andra världsdelar drabbas av vidriga sjukdomar för att frukten besprutats med insektsmedel, injicerats med antibiotika eller hängt i en påse med nervgifter (bananer). Och även om min berättelse är tjugo år gammal, så ser det tyvärr ungefär likadant ut idag på fruktplantagerna runt om i världen.

Och just det, vi som äter frukten får också i oss gifterna. Det är det andra jag ville skriva om. Häromdagen såg jag en av Naturskyddsföreningens annonser med en härlig bild på en vindruvsklase och texten ”Placeras oåtkomligt för barn”. I texten påpekar de hur olämpligt det faktiskt är att servera vanliga oekologiska vindruvor till mellis. De berättar vidare att vid EU-stickprov i november hittade man 26 olika kemiska bekämpningsmedel i en ask vindruvor. Tjugosex! Vissa av ämnena går inte att tvätta bort, så de åker rakt ner i magen på den som äter. Vindruvor är en av många frukter som vi gärna ger till våra barn. De är goda och lättätna men skalet kan alltså vara direkt farligt. Banan är en annan värsting. Också den en favorit hos barnen. På bananen kryper gifterna genom det tjocka men lättgenomträngliga skalet rakt in i frukten. Just druvor och bananer är därför nyckelprodukter för oss som vill sluta äta skit och sluta gynna giftindustrin.

Så hörrni, är vi överens? Det ska stå KRAV på bananpåsen och druvlådan. Inget annat! 

Men vi ska ju äta också här på bloggen. Här är en härlig bananmacka.

Danskt rågbröd, bregott, skivade bananer och örtsalt.


1 kommentar: