Välkommen till "Vi vill ha mat", en mor-och-son-blogg som drivs i dialog mellan Ville och Lena Stjernström!
Den här bloggen handlar om mat, som handlar om kultur, skapande och hur vi uttrycker känslor.
Det handlar också om politik och om hur små och stora val i vår vardag påverkar oss själva och
människorna omkring oss. Vi älskar att laga, äta, uppleva och prata mat. Det här gör vi i bloggen:

  1. Lagar olika sorters mat och diskuterar dess roll i våra liv och samhällen.
  2. Skriver om mat som någonting större än vad som ryms på en tallrik eller i ett kök.
  3. Berättar för varandra vilka upplevelser vi haft av mat med vår egen livshistoria som bakgrund.
  4. Får tid att hänga med varandra. Att utmana oss själva och varandra att skriva och laga.

lördag 7 december 2013

Mormor Emmas och mormor Mimmis pepparkakor


Ville, du rapporterade ju lite från pepparkaksbaket förra helgen, men jag tycker vi måste ut med några fler bilder. 

Många familjer har sina egna traditioner kring pepparkaksbak och så är det förstås hos oss också. När jag var liten kom mormor Emma resande från Gävle när det var var dags att börja baka inför julen. Som jag minns det var köksbordet mjöligt i veckor och varje dag när jag kom hem från skolan stod mormor där i sitt lilablommiga förkläde och den vita bakkluten över det gråa håret och knådade hårda havreakor eller sammanfogade försiktigt vita och bruna mördegsormar till en rulle som skulle skäras till perfekta schackrutor. Höjdpunkten på bakmånaden var pepparkaksbaket och då var alla utom pappa med i köket. Mormor lärde mig den ädla konsten att kavla ut en pepparkaksdeg riktigt tunt. Det tar lång tid och många vredesutbrott innan man har "chansen i sig" som mormor sa, men när man väl lärt sig är det som med cykling. Även om man gör det sällan, vet man exakt hur man ska göra. Jag brukar vända degen ett par gånger under utkavlingen och smyga in mjöl under vid varje vändning. Innan jag börjar trycka ut mått ser jag till att lossa degen från bordet genom att dra en möjlig "långeman" (lång slät stekspade) under hela den utkavlade degen.

Mormor var väldigt noga med gräddningen. En bränd pepparksplåt var nästan en synd så mormor satt ofta på en stol bredvid spisen och vakade över hjärtan, grisar och pepparkakdgummor som skulle in och ut ur ugnen. Hon ville inte ha hjälp och kom vi för nära den öppna luckan schasade hon undan oss med frasen "Hett Otto, bränn dig inte Otto". Jag vet inte varför hon sa så, men det höll oss ur vägen. Jag har kanske förskönat minnet, man jag kommer inte ihåg att mormor någonsin brände några kakor. Och någon äggklocka var det aldrig tal om. Hon bara visste när kakorna hade rätt gyllenbruna färg. 

När Elsa var liten började vi åter baka hos mamma och pappa och snart kryllade det av kusiner och mostrar i köket. Nuförtiden gör mamma Mimmi fem stora degar som ligger färdiga i kylskåpet när vi invanderar i månadsskiftet november/december. 

Här kommer lite bilder och längst ner mormödrarnas recept.

 



 

På bilderna: Elsa, Alva, Elsa, Nitika, Lotta, Hedda, Ville, Vilda, Lisa, Olof, Ville, Alva, Lotta.

Sjökvists pepparkaksdeg:
1/2 flaska ljus sirap
2,5 dl socker
235 gr smält smör
1/4 flaska cedro
2 msk  ingefära
1 tsk  bikarbonat
0,5-0,6 kg vetemjöl

Rör ihop alla blöta ingredienser. Blanda i ingefära och bikarbonat. Arbeta in mjölet. Låt vila minst ett dygn i kylen innan utbak. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar