Välkommen till "Vi vill ha mat", en mor-och-son-blogg som drivs i dialog mellan Ville och Lena Stjernström!
Den här bloggen handlar om mat, som handlar om kultur, skapande och hur vi uttrycker känslor.
Det handlar också om politik och om hur små och stora val i vår vardag påverkar oss själva och
människorna omkring oss. Vi älskar att laga, äta, uppleva och prata mat. Det här gör vi i bloggen:

  1. Lagar olika sorters mat och diskuterar dess roll i våra liv och samhällen.
  2. Skriver om mat som någonting större än vad som ryms på en tallrik eller i ett kök.
  3. Berättar för varandra vilka upplevelser vi haft av mat med vår egen livshistoria som bakgrund.
  4. Får tid att hänga med varandra. Att utmana oss själva och varandra att skriva och laga.

onsdag 29 oktober 2014

Mackduellen #3

Att jämföra dagens två mackor är ungefär som att ställa Buffy the Vampire Slayer mot någon av Bergmans mest – hur ska jag uttrycka det - svartvita filmer. Många skulle säkert säga att det är en orättvis jämförelse, de två verken är helt skilda från varandra och rör sig inte i samma sfär. Samtidigt kan jag känna att det ju är två exempel där rörlig bild ska påverka en åskådare, så någon typ av jämförelse går ju att göras. Även om jag samtidigt ser skillnaden. Men nu, låt oss övergå till Mackduellen #3, där frågan är följande: kommer jag välja den som alla ”fina” matskribenter hade föredragigt, eller tar jag den som bara är fullkomligt genial i sin förmåga att blanda ”fint” med ”fult”?



Till vänster: Smörstekta skogschampinjoner, getost och rödlök (karamliserad i balsamvinäger, salt och socker) på en bädd av spänstig spenat.

Måste erkänna att jag känner mig stolt över den här. Gick mest på känn, men kominationen blev faktiskt divine. Jag stekte allt utom spenaten (alltså även brödet och osten) vilket jag tror var en nyckel till framgången. En annan sådan var att löken fick var det första jag gjorde så den fick stå och götta sig i typ tjugo minuter medan jag gjorde resten av påläggen till de båda mackorna. Betyg: 8/10.

Till höger: En classic guacamole (avokado, vitlök, citron, olja, salt, peppar) med tomatchunks i: toppat med svarta Doritos.

Måste erkänna något om den här mackan också: det är inte första gången jag gjort den. Jag älskar nachochips, verkligen äääälskar det. Efter helgen, som ju givetvis är snackshögsäsongen på veckan, hade jag underligt nog kvar lite svarta Doritos, vilket resulterade i en underbar favoritmacka. Svarta Doritos är de där som är skiitstarka och skiiiitgoda, och de passade alldeles underbart till guacca som är lite mildare. Betyg 8/10

Japp, det blev oavgjort idag. Jag ger med andra ord inget svar på vad jag gillar bäst av fint eller fult. Men för att inte lämna dig som läser det här helt tomhänt kan jag konstatera följande: jag hade valt Buffy framför Ingemar B varje dag i veckan... 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar