För er normala epikuréer kan det alltså vara ödesdigert att överlåta åt stenbocken att köpa biogodiset. Det kan mycket väl hända att hen glatt visar upp en Lakrisal i biomörkret. Och då är det kanske för sent att kasta sig ut i foajen för att komplettera med en popcorn eller plockgodis. Och överlåter du åt stenboken att köpa resgodis kan du upptäcka att planen är en kaka 70%-ig mörk choklad och en slät kopp kaffe att smörja sötkråset med mellan Stockholm och Göteborg. Nu finns det ju alltid kiosker, bensinmackar, resaurangvagnar och andra räddningsstationer utmed vägarna, så inga livsnjutare kommer att behöva försmäkta i sällskap med sina stenbocksvänner.
Birgitta har ju på sätt och vis rätt. Jag ÄR mer road av att grilla fisk och hitta på nya grönsaksrätter än av att göra maränger. Men jag gillar sötsaker och godis. Och så vill jag ju såklart bli bättre på det jag är dålig på (stenbocksdrivkraft enligt B). Så idag tänker jag ge mig på att baka Pastéis de nata. Portugals suveränt goda nationalbakverk. Receptet är en kombo av några olika kockars. Tipset från Linda Lomelino om hur man klär formarna är väldigt bra.
Pastéis de nata
15 st
5 frysta smördegsplattor (JA, man kan göra egen smördeg, men där går min gräns!)
1½ dl mjölk
1½ dl socker
1 kanelstång
rivet citronskal från en halv citron
3/4 dl vatten
2 nypor vaniljpulver
3 äggulor
en nypa salt
florsocker
15 mazarinformar.
I alla recept jag hittat står det att man ska använda folieformar. Det kan vara bra om man, som jag, tänker bränna av ytan efter ugnsbakningen. Men eftersom jag helst undviker att använda folie av miljöskäl tog jag istället mazarinformar av papp (den lite vaxade varianten). Det funkade utmärkt, även vid avbränningen. Man får bara vara lite försiktig bara så inte formarna börjar brinna. Och gör de det ska man ju ändå ta ur kakorna innan man serverar dem, så det gör ingenting.
Jag började med att vispa ihop ½ dl mjölk med mjölet i en liten skål. Så la jag socker, kanelstång, citronskal, vatten och vanilj i en kastrull och kokade upp en minut.
I en annan kastrull kokade jag upp mjölken och när den kokade sänkte jag värmen och rörde i mjöl/mjölkblandningen. Vispa noga så att det blir klumpar. Till sist hällde jag försiktigt, och under vispning ner sockerlagen i mjölken, efter att ha tagit ur kanelstången. Med ögonen på mjölkblandningen, som inte får bränna fast (jag tog av den från plattan medan jag fixade med äggen) vispade jag äggulorna lätt och blandade i ungefär en halv deciliter av den varma mjölksmeten. Så hällde jag äggulorna i mjölsmeten och ställde tillbaka på plattan. Smakade av med lite salt och rörde sedan på medelvärme tills krämen tjocknade. Den får inte koka, då blir det söt äggröra av det hela. För att få en riktigt fin äggsmet silade jag sedan ner den i en skål (det är inte helt nödvändigt) och ställde åt sidan så att den fick svalna. Lägg ett lock eller plast över så det inte blir en hinna på smeten.
Dags för smördegen. På Lindas inrådan rullade jag de halvtinade smördegsplattorna från kortsidan och delade varje rulle i tre delar, ca 3 cm tjocka. De blir som kanelbullar. Varje rulle las i en form och så doppade jag tummen i en skål med kallt vatten och tryckte ner i mitten av degen så att det blev en grop. Sedan drog jag ut degen med tummarna så att formen kläddes ändå upp till kanten. Efter det fyllde jag formarna med vaniljkrämen och gräddade i 11-13 minuter till fyllningen var bubblig och kanterna lite lagom gyllenbruna.
Jag tog ut formen och satte Peter på att bränna av ytan. Det är överkurs, men om man nu har en gasolbrännare är det kul att använda den. Och snyggt blir det. När de små pastejerna svalnat sikade jag en blandning av florsocker och kanel över.
Kan verka lite pilligt, men det var värt varenda visptag. Pajerna blev en succé. Alla gäster ville ha två var. Nästa gång gör jag dubbel sats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar