Dags igen att botanisera i Lenas kokbokshylla.
Om jag
säger Paul Newman är väl risken att ni yngre läsare inte har en aning om vem
jag menar. Ok jag är från stenåldern och då, på stenåldern aka 70-talet, var
Paul Newman en av de hetaste manliga filmstjärnorna. En annan var Steve McQueen
och man gillade antingen Paul eller Steve. Inte båda. Lite som Beatles eller
Rolling Stones. Det var antingen eller. Jag gillade Paul och gissa om jag blev
imponerad när jag var i USA på 80-talet och hittade Pauls egen salladsdressing
i mataffären. Det var första gången jag såg en matvara kopplad till en kändis
och tyckte det var jättekonstigt. Jag fattade helt enkelt inte hur det gått
till. En filmstjärna på en salladsdressing, vem hade sett till att det blev så?
Jag köpte förstås en flaska som jag först använde med största vördnad och sedan
fyllde på, gång på gång tills etiketten var så flottig och utsmetad att man
knappt kunde urskilja Pauls ansikte längre.
På samma resa tog jag min vanliga sväng till Strands bokhandel
och vad stod skyltat där i entrén, om inte Paul Newman’s Own Cook Book. Vilken
kille. Inte nog med att han var en actionhjälte, han kunde dessutom laga mat.
På riktigt.
På flyget hem försjönk jag i boken och det visade sig att
Paul Newman faktiskt var en passionerad fritidskock. Han och frun Nell verkade
ägna sina lördagar och söndagar åt att hänga i köket eller vid grillen med bästa
kompisarna A.E. och Ursula Hotchner.
Tillsammans komponerade de maträtter som de själva gillade. Grönsaker och grillat kött är temat i kokboken.
Och den där dressingen hade faktiskt en skön historia.
Paul Newman var något av en expert på salladsdressing och experimenterade hemma
i köket för att få till den rätta smaken. Till och med när han var på restaurang
bad han personalen om att få in olivolja, vinäger och senap till bordet för att
kunna blanda sin egen dressing. Ett år kom han på idén att ge alla sina
kompisar en flaska salladsdressing i julklapp så han och A.E. stod ett par
dagar i källaren och blandade dressing, buteljerade och gjorde snygga
etiketter. Året därpå var det fler vänner som önskat sig dressingen i julklapp
och det tredje året var det så många att det tog en hel veckas hårt arbete.
Plötsligt utbrast Paul: ”Vi gör hundra flaskor till och säljer i den lokala
mataffären.” A.E. var inte lika övertygad och ifrågasatte rent av om det gick ihop
med Pauls machoimage att ha sitt ansikte på en dressing. Det övertygade Paul. ”Alla
andra dressingar innehåller massa konserveringsmedel och smakämnen, min ska
vara helt naturligt. Det är macho.” Och så fick det bli. Inga tillsatser och överskottet till välgörenhet.
Paul Newman och kompisen A.E. Hotcher |
NEWMANS’S OWN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar