Välkommen till "Vi vill ha mat", en mor-och-son-blogg som drivs i dialog mellan Ville och Lena Stjernström!
Den här bloggen handlar om mat, som handlar om kultur, skapande och hur vi uttrycker känslor.
Det handlar också om politik och om hur små och stora val i vår vardag påverkar oss själva och
människorna omkring oss. Vi älskar att laga, äta, uppleva och prata mat. Det här gör vi i bloggen:

  1. Lagar olika sorters mat och diskuterar dess roll i våra liv och samhällen.
  2. Skriver om mat som någonting större än vad som ryms på en tallrik eller i ett kök.
  3. Berättar för varandra vilka upplevelser vi haft av mat med vår egen livshistoria som bakgrund.
  4. Får tid att hänga med varandra. Att utmana oss själva och varandra att skriva och laga.

söndag 12 januari 2014

Inga tillsatser i dressingen, det är macho!


Dags igen att botanisera i Lenas kokbokshylla. 

Om jag säger Paul Newman är väl risken att ni yngre läsare inte har en aning om vem jag menar. Ok jag är från stenåldern och då, på stenåldern aka 70-talet, var Paul Newman en av de hetaste manliga filmstjärnorna. En annan var Steve McQueen och man gillade antingen Paul eller Steve. Inte båda. Lite som Beatles eller Rolling Stones. Det var antingen eller. Jag gillade Paul och gissa om jag blev imponerad när jag var i USA på 80-talet och hittade Pauls egen salladsdressing i mataffären. Det var första gången jag såg en matvara kopplad till en kändis och tyckte det var jättekonstigt. Jag fattade helt enkelt inte hur det gått till. En filmstjärna på en salladsdressing, vem hade sett till att det blev så? Jag köpte förstås en flaska som jag först använde med största vördnad och sedan fyllde på, gång på gång tills etiketten var så flottig och utsmetad att man knappt kunde urskilja Pauls ansikte längre.

På samma resa tog jag min vanliga sväng till Strands bokhandel och vad stod skyltat där i entrén, om inte Paul Newman’s Own Cook Book. Vilken kille. Inte nog med att han var en actionhjälte, han kunde dessutom laga mat. På riktigt.

På flyget hem försjönk jag i boken och det visade sig att Paul Newman faktiskt var en passionerad fritidskock. Han och frun Nell verkade ägna sina lördagar och söndagar åt att hänga i köket eller vid grillen med bästa kompisarna  A.E. och Ursula Hotchner. Tillsammans komponerade de maträtter som de själva gillade. Grönsaker och grillat kött är temat i kokboken.

Och den där dressingen hade faktiskt en skön historia. Paul Newman var något av en expert på salladsdressing och experimenterade hemma i köket för att få till den rätta smaken. Till och med när han var på restaurang bad han personalen om att få in olivolja, vinäger och senap till bordet för att kunna blanda sin egen dressing. Ett år kom han på idén att ge alla sina kompisar en flaska salladsdressing i julklapp så han och A.E. stod ett par dagar i källaren och blandade dressing, buteljerade och gjorde snygga etiketter. Året därpå var det fler vänner som önskat sig dressingen i julklapp och det tredje året var det så många att det tog en hel veckas hårt arbete. Plötsligt utbrast Paul: ”Vi gör hundra flaskor till och säljer i den lokala mataffären.” A.E. var inte lika övertygad och ifrågasatte rent av om det gick ihop med Pauls machoimage att ha sitt ansikte på en dressing. Det övertygade Paul. ”Alla andra dressingar innehåller massa konserveringsmedel och smakämnen, min ska vara helt naturligt. Det är macho.” Och så fick det bli. Inga tillsatser och överskottet till välgörenhet. 

Paul Newman och kompisen A.E. Hotcher
Receptet är enkelt och varieras genom att man väljer vit eller röd vinägrett. Eller byter ut den mot citron.

NEWMANS’S OWN

Mixa en 1 del röd eller vit vinägrett och 3 delar riktigt bra olivolja. Smaksätt med dijonsenap, finhackad vitlök, torkade örtkryddor, salt och peppar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar