Att jämföra dagens två mackor är ungefär som att ställa Buffy the
Vampire Slayer mot någon av Bergmans mest – hur ska jag uttrycka det -
svartvita filmer. Många skulle säkert säga att det är en orättvis jämförelse,
de två verken är helt skilda från varandra och rör sig inte i samma sfär.
Samtidigt kan jag känna att det ju är två exempel där rörlig bild ska påverka
en åskådare, så någon typ av jämförelse går ju att göras. Även om jag samtidigt
ser skillnaden. Men nu, låt oss övergå till Mackduellen #3, där frågan är följande: kommer jag välja den som alla ”fina” matskribenter
hade föredragigt, eller tar jag den som bara är fullkomligt genial i sin förmåga
att blanda ”fint” med ”fult”?
Till vänster: Smörstekta skogschampinjoner, getost och rödlök (karamliserad
i balsamvinäger, salt och socker) på en bädd av spänstig spenat.
Till höger: En classic guacamole (avokado, vitlök, citron, olja,
salt, peppar) med tomatchunks i: toppat med svarta Doritos.
Måste erkänna något om den här mackan också: det är inte första gången jag gjort den. Jag älskar nachochips, verkligen äääälskar det. Efter helgen, som ju givetvis är snackshögsäsongen på veckan, hade jag underligt nog kvar lite svarta Doritos, vilket resulterade i en underbar favoritmacka. Svarta Doritos är de där som är skiitstarka och skiiiitgoda, och de passade alldeles underbart till guacca som är lite mildare. Betyg 8/10.
Japp, det blev oavgjort idag. Jag ger med andra ord inget svar på vad jag gillar bäst av fint eller fult. Men för att inte lämna dig som läser det här helt tomhänt kan jag konstatera följande: jag hade valt Buffy framför Ingemar B varje dag i veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar