Pizzans hemland - inte bara Italien

Jag kommer ihåg exakt när jag åt pizza med pesto första gången i mitt liv. Det var i Sligo, på Irlands västkust, i april 1993. Peter och jag hade lämnat dig Ville och Elsa i tryggt förvar hos mormor och morfar och rest över till Irland där Lotta pluggade. Vi började med att hämta upp Lotta i Colloraine i Nordirland. På nittiotalet var konflikten mellan Nordirland och England fortfarande öppen och påtaglig så vi passerade vägspärrar och sandsäckar när vi kryssade genom ett belägrad (London)Derry på väg västerut för att sedan bila långsamt ner längst den västra kusten.

Vägarna var krokiga, stenruinerna många och rummen på Bed-n-Breakfast stundom så kalla att andan stod som rökpelare ur munnarna när vi låg under täckena fullt påklädda. Men det var så makalöst vackert och alla vi mötte var så obrottsligt supertrevliga, att vi hade kunna stanna flera månader. Vi brukade skoja om att om det fanns ett hus vid vägkanten så betydde det att det var en by, och då fanns det givetvis en pub i huset. Och fanns det två hus vid vägkanten, ja då fanns det två pubar i byn.

Många Guiness blev det och lika många BLT, hamburgare och knapriga pommes frites för Lotta och Peter. Det här var på den tiden då jag fortfarande hävdade att jag inte tyckte om flottiga varma mackor eller burgare. Det var naturligtvis ett hjärnspöke. På en pub i Irland är det dessutom just det, BLT, burgare och pommes som man ska äta eftersom de är grymma på såna rätter där. Jag försökte istället hitta "lokala rätter"på menyerna och sat där med fårragu som smakade ben och kofta eller överkokta hönor med lika sönderkokta gröna ärter och vattnigt potatismos. Rätt åt mig kan man säga. Kanske också därför som matupplevelsen i Sligo blev så extra minnesvärd.

Sligo

Vi förälskade oss omedelbart i Sligo, som är en inte stor stad, men ändå mer än en by. När vi hittat sovställe för natten promenerade vi runt någon timme och hamnade i vad jag idag skulle ha kallat Sligos hipsterkvarter. Där slank vi in på ett vegetarsiskt pizzahak som drevs av några tjejpar med batikkänningar, kortklippta luggar och piercingar. Ringar i näsa och ögonbryn var verkligen inte vanligt på den tiden, så det här var ett hippt och superalterrnativt ställe. Jag kommer inte ihåg vem av oss som lyckades att beställa pizzan med pesto och mozzarella, men jag minns att vi slogs om bitarna. Det var så långt man kunde komma från hämtpizzornas flottiga tomatsjöar med sina rosa flytande skinkbitar. Vi hade hittat till pizzahimlen.
Mitt andra pizzaminne har jag också med Lotta. Hon och familjen bodde några år i Portland och jag, Hedda och systerdottern Betty åkte dit och hälsade på. En kväll var det dags för hämtpizza och Lotta och Lasse hade förstås ett favoritställe. Det speciella var att man komponerade sin egen pizza och personalen la sedan den "råa" pizzan i en kartong som man fick med sig. Gräddingen gjorde man hemma och fick på så sätt en ungsvarm pizza på tallriken. Väldigt smart hämtkoncept. Millbergs favoritpizza hade inte tomatsås som grundtopping utan en mild vitlökssås. Jag hade inte provat det tidigare men även det här blev en pizzaupplevelse att minnas.

Så här är de nu, vitlökspizzan á la familjen Millberg från Portland och pestopizzan från regnbågstjejerna i Sligo.

Pizzadeg 
2 stora pizzor
1 pkt jäst
6 dl vatten
2 tsk salt
1 msk torkad timjan (kan uteslutas, men förutom att det smarkar gott tycker jag degen blir fin när den är lite prickig)
1 msk olivolja
mjöl

Smula jästen i en bunke och häll på det rumsvarma vattnet. När jästen lösts upp, tillsätt timjan, salt, olja och så mycket mjöl att degen efter omrörning lossnar från kanterna på bunken. Ställ åt sidan att jäsa ett par timmar. Jag tycker det är bra om pizzadeg jäser långsamt, men om du har mer bråttom kan du värma vattnet till fingervarm, då går jäsprocessen snabbare.

Vitlökssås
3-4 stora vitlökar
2 msk margarin
2 msk mjöl
2,5 dl mjölk
salt

Skär av den övre toppen på vitlökarna. Ställ dem på en bakplåtsklädd plåt och droppa lite olivolja över dem. Baka dem i 200 grader i 35 minuter. När de svalnat lite, gröp eller tryck ut köttet ur skalen och mosa med en gaffel.

Smält margarinet och sikta i mjölet under omrörning. Låt koka en minut. Häll i mjölken i en långsam stril och rör hela tiden. Koka och rör hela tiden i 4-5 minuter. Det här blir en som tjock belchamelsås. Ta av från värmen. tillsätt det mosade vitlöksköttet och rör ordentligt. Salta lätt.

Karamelliserad lök
2 rödlökar
2-3 msk olivolja
Värm olivolja i en panna och lägg i den tunt skivade rödlöken. Stek
så att löken blir gyllene, sänk värmen och låt löken koka i oljan i 10-12 minuter. Ta av från plattan.

Utbakning
Jag är inte världsbäst på att hantera pizzadeg, så jag kavlar ut den på plåten. Proffsen brukar ju annars liksom trycka ut degen med händerna. Om möjligt, gör pizzan klar på köksbänken och flytta sedan över med träspatel till en varm plåt eller baksten. Det blir så mycket krispigare på baksten, men som sagt, det kräver att man kan hantera en pizzadeg som en bagare.

Vitlökspizzan
pizzadeg
vitlökssås
karamelliserad lök
cocktailtomater
200-300 gram chevre
salt & svartpeppar

Bred ut vitlökssmeten på den utkavlade degen. Sprid ut lök, halverade tomater och chevre. Dra några tag med salt- och pepparkvarnarna över. Grädda i 220 grader tills pizzan ser gyllene ut.

Pestopizzan
pizzadeg
pesto
1 påse pinjenötter
1 mozzarellaost ituriven
200 gram riven parmesanost
salt & svartpeppar

Täck pizzadegen med ett ganska tjockt lager pesto. Sprid ut först mozzarella och sedan parmesanost och lägg på pinjenötterna sist. Salta, peppra och grädda i 220 grader tills kanterna är gyllene.