Den första gången hade jag, Igor och Axel på en fest utarbetad (vad vi tänkte oss skulle bli) en groundbreaking idé. Den innebar att börja fritera grönsaker som chips. Det här var precis innan boomen med olika grönsakschips slog till, så helt fel ute var vi inte. Problemet var väl snarare utförandet. Vi köpte basilika, ärtskott, spenat och massa andra grejer men tröttnade rätt snabbt på att fritera dem eftersom vi var hungriga och inte blev mätta på grönsakerna och örterna som inte verkade öka i smak, utan bara minska i storlek. Istället tog vi vad vi kunde hitta i Axels mammas kyl (sorry Gunilla) och gjorde en trött middag med risoni som bas.
Den andra gången var Igor också inblandad: det var när vi var kökschefer på Ängsholmen tillsammans. För er oinvigda är Ängsholmen ett skärgårdskollo där 150 pers äter tre mål mat om dagen, där jag jobbat som ledare i snart tio år. Det köket, där jag jobbat väldigt mycket, har lärt mig sjukt mycket och ligger till grund för hela den här bloggen. Hursomhelst, första gången vi var chefer hade vi liiiiiite för höga ambitioner. Inga halvfabrikat, bara krångliga maträtter och mycket vegetariskt. I slutändan blev maten vi serverade grym, men den gjorde att vi började bråka en hel del för att vi tog på oss för mycket jobb. Ett exempel var när vi skulle göra falafel till hela kollot. Självklart hade vi inte köpt in blötlagda kikärtor utan gjorde det själva. Problemet var bara att vi inte gjorde det i tillräckligt god tid, så de var ganska hårda när vi skulle göra smeten till de nästan tusen bollar vi skulle rulla. Nästa problem var att vi inte hade tänkt på att vi inte hade en fritös utan att vi fick göra dem i ugnen, något ingen av oss provat innan. Resultat: sådär.
Jaja, nu har jag pratat utanför det jag tänkt skriva om tillräckligt länge. Kan summera med att säga att det definitivt är dags för mig att prova hemmafritering en tredje gång. Återkommer med resultat här i bloggen. Nu, till inläggets ämne:
I söndags skulle jag ha middag för familjen, men hade ingen större inspiration gällande vad jag skulle laga som huvudrätt. Jag tänkte typ: äh, jag borde bara servera pasta, pesto och soltorkade tomater eller något. Det gillar alla och jag orkar inte komma på vad jag ska laga. Så det var precis det jag gjorde, men eftersom att det ändå var festmåltid bestämde jag mig för att göra något som vanligtvis är enkelt lite svårare. Jag bestämde mig för att göra allt från grunden. Egentligen var det inte särskilt svårt, bara lite mer tidskrävande. Så här gjorde jag:
Soltorkade tomater
Börja med att dela cocktailtomater på hälften och lägg dem med skalet ner på ett en plåt med smörpapper på. Strö ganska mycket salt över dem. Sätt på ugnen på 125 grader och låt tomaterna gå i nedre delen av ugnen i ungefär 3 timmar. Lägg sedan in tomaterna i olja, salt, peppar och vitlök. Sjukt gott.
Pesto
Här finns det säkert tusentals recept, men såhär brukar jag göra (känns rätt basic). Plocka alla blad från en planta basilika (som du sen kan plantera om) och lägg i en bunke. Lägg också i en halv parmesanost, 100 gram pinjenötter, tre vitlöksklyftor, salt, peppar, lite citronjuice och ganska mycket olivolja. Stavmixra tills du har en slät pesto.
Grejen med att göra pesto är att det är väldigt enkelt, men också väldigt dyrt. Det går att göra billigare genom att använda andra (typ jord)nötter eller mindre/annan ost. Det går såklart också att göra pesto på andra örter: ramslök brukar ju du använda mamma, som i DET HÄR INLÄGGET. Även persilja funkar.
Pasta
Första gången för mig, men definitivt inte sista. Jag kan och kommer bli bättre på det, även om den faktiskt blev riktigt god. Det första steget i att göra pasta är att göra en bra deg, och här äntrar vi en hel värld av olika metoder och tabun. Vad som verkar genomgående för alla recept är att en ska göra en "vulkan". Det innebär att göra en mjölblandning (jag gjorde med 1,5 dl vetemjöl och 2 dl durumvetemjöl) och forma den som en vulkan. I vulkanens krater placeras sedan äggen (3 stycken i mitt fall). Så här såg det ut:
Efter detta konststycke skedde en liten miss. Tanken är att du försiktigt ska vispa äggen med en gaffel och att vulkanen långsamt ska falla sönder, typ inifrån, och att degen sedan är redo att knådas ihop. Jag råkade ta sönder min vulkan utifrån när jag kläckte i det sista ägget, så jag knådade helt enkelt ihop degen utan att följa konstens alla regler. Efter att ha knådat ihop degen tills den var slät och gick att peta på utan att fingrarna fastnade i den lät jag den vila i kylen en timme. Efter det kavlade jag ut degen tunnt på ett mjölat bord, och skar sedan upp pasta som taggliatelle. Och sedan var det bara att koka den, i ungefär tre minuter.
P.S. När jag sitter och skriver det här blir jag förbannad på mig själv och min oförmåga att ta bilder på det jag lagar. Jag är en skamfläck för alla matbloggare. Därför bestraffar jag mig själv med att lägga ut den här smickrande jobbselfien jag tog för ett par veckor sedan.
 |
| Jag och massvis med stekt potatis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar