Välkommen till "Vi vill ha mat", en mor-och-son-blogg som drivs i dialog mellan Ville och Lena Stjernström!
Den här bloggen handlar om mat, som handlar om kultur, skapande och hur vi uttrycker känslor.
Det handlar också om politik och om hur små och stora val i vår vardag påverkar oss själva och
människorna omkring oss. Vi älskar att laga, äta, uppleva och prata mat. Det här gör vi i bloggen:

  1. Lagar olika sorters mat och diskuterar dess roll i våra liv och samhällen.
  2. Skriver om mat som någonting större än vad som ryms på en tallrik eller i ett kök.
  3. Berättar för varandra vilka upplevelser vi haft av mat med vår egen livshistoria som bakgrund.
  4. Får tid att hänga med varandra. Att utmana oss själva och varandra att skriva och laga.

lördag 25 januari 2014

MANDO DIAO FÖR EN MANDOLIN

Nya ingredienser Ville, det är en kul idé. Det såg gott ut med karamelliserad fänkål. Och ja, jag håller med, fänkål är en inte helt lättanvänd grönsak. Krävande på något sätt. Men jag har blivit bjuden på en väldigt god fänkålssallad hos min kompis Hélène Cassemar Jansson en gång. Ska kolla om hon har kvar receptet och har lust att dela med oss på bloggen.


Idag testar jag min födelsedagspresent från Peter.
LE MANDOLINE SWING står det på den franska förpackningen. Mandolin eller skärbräda med knivblad kan man säga på enkel svenska.



Jag är inte mycket för bruksanvisningar men eftersom jag redan har ett plåster på pekfingret som resultat av lite fristyle med grönsakskniven häromdagen bestämmer jag mig ändå för att titta på instruktions-DVD:n som följer med. Pedagogiska bilder på verktyget och ett par pålitliga manliga händer demonstrerar hur jag ska montera och använda mandolinen. Allt ackompanjeras av diskret hissmusik. Men när det påpekas hur vasst knivbladet är, då tystnar musiken och ett varnande pekfinger höjs på skärmen. 

Helst vill jag bara prova själv men jag har bestämt mig för att titta på hela filmen. Och efteråt är jag glad att jag gjorde det. Annars hade jag dragit fram och tillbaka och varit missnöjd över hur ojämna skivorna blivit. Nu såg jag demonstrationshanden lägga ett lätt finger på den lilla pinnen som håller fast grönsaken och därmed skapa ett lagom tryck som ger fina och jämna skivor och stavar. Och hur man gör räfflade OCH perforerade chips hade jag aldrig räknat ut själv. 

Gulbetschips färdiga för grillen
Stavar, skivor, chips - lätt som en plätt
Och till sist. Musik måste man ju ha till matlagning och det självklara valet när man jobbar med sin MANDOLIN är förstås en annan favorit MANDO DIAO. Här är mitt soundtrack till MANDOLIN-arbete:
  • Skivor till gratänger och enkla chips- God Knows - När man lär sig sin mandolin är det bra att börja med att göra skivor, för det är lättast. Man behöver en låt som ger stadga för den ovana.
  • Pinnar och stavar - Long before Rock-n-Roll - Det går fort, det går lätt och man vill bara köra mer och mer.
  • Perforerade chips - En sångarsaga - Här krävs koncentration och noggrannhet så en lugn visa som gungar in mandolinföraren i trygghet är det rätta.

Lite spill blev det. Och päron och mandolinen var inga bra kompisar. Man lär så länge man prövar nytt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar